Gagnef Fiske

Det gäller alltså kontroverserna inom vårt fiskevårdsområde som på senaste årsstämman den 12 april tog sådana proportioner att
de flesta i styrelsen avgick i protest.
Sedan dess har det debatterats vitt och brett på facebook där fiskare från hela landet visat sina sympatier och stöd samt att andra som inte förstått varför vi har våra regler fått komma till tals.
Diskussionen har varit givande och hållits på en bra nivå men tyvärr är ju inte facebook allas arena ännu så i går publicerades en insändare i DT där man förlöjligade våra regler och strävanden i uttalanden som "lek med fisken" etc. Att vi inte svarar direkt på insändaren är helt enkelt av den enkla anledningen att vi inte vill skapa en huggsexa i ett ämne utan en gång för alla försöka få fram rätt information om hur fiskevård idag bör drivas för att få ett hållbart fiske i framtiden för våra yngre generationer.
Miljöförstöring och på det rovfiske med nät, ryssja, not, mjärde etc. har armat ur våra vatten rejält. Av det som för 30-40 år sedan var bra fiskevatten är idag en spillra blott kvar, där stödutsättning av fisk är ett måste för att överhuvudtaget få behålla något bestånd alls. Detta råder främst i känsliga områden som älvens forsar och mindre strömmande vattendrag, men även sjöar och tjärnar har såklart drabbats hårt av dessa orsaker.

Stöttefrågorna som gjorde att fiskestämman den 12 april urartade var dels att man röstade för ett tillåtet maskfiske i våra forsar igen, efter att vi haft ett förbud för levande agn sedan 3 år tillbaka, en sådan regel är gängse norm i allt fler vatten runt om i vårt land där man värnar om ett viltbestånd och inte utför så kallat ”put and take” fiske (put and take = man sätter i odlad fisk i ett vattendrag som enbart är till för att fiskas upp och tas hem).
Nu "lyckades" de, som tyvärr inte tycks vilja ta till sig information om ett hållbart fiske med riktiga regler osv., rösta bort förbudet genom votering på stämman och förespråkade dessutom att slopa alla regler vi har mot nätfiske, ryssjor, etc.
Helt utan belägg klampar man bara rakt in och vägrar lyssna på all argumentation som förespråkar ett regelbaserat fiske.

Jag bifogar några bilagor där branschfolk har delat med sig av sina erfarenheter och kunskaper till oss direkt efter att konflikten startade den 12 april.
Det är dels Gunnar Westrin, rikskänd författare, lärare och föredragshållare i fiskevård som ger oss en bra faktabaserad text från sina erfarenheter och kunskaper.

Läs Gunnar Westrins artikeltext

Sen är det Robert Westin, med mångårig erfarenhet av fiskeförvaltning och jobb som fiskeguide. Robert har även suttit i Sportfiskarnas förbundsstyrelse och jobbat som expert i sportfiskefrågor till f.d. jordbruksminister Eskil Erlandsson för Torneälven.

Läs Robert Westins artikeltext

Deras bilagor hittas även i menyn till höger.

Vi som sitter i styrelsen för Floda-Björbo Fiskevårdsområdesförening är alla hängivna sportfiskare som vill kunna fortsätta fiska i olika vatten med ett rikt bestånd av olika arter, vi vill utveckla fisket ännu mer och få det i klass med andra vatten runt om i landet, främst norrut, vilket idag tyvärr inte är fallet.
För att nå en del av våra mål åtminstone, så måste vi ha regler, exakt de regler vi har idag, för att fiskpopulationerna ska ha en chans att överleva och öka.
Vi har idag förbud mot levande agn i våra forsar, vi har t.o.m. en fors med total ”catch and release” (all fisk ska ovillkorligen släppas tillbaka oavsett storlek och kondition).
Det är det här man i en insändare alltså kallar "att leka med fisken", jag utvecklar inte vår ståndpunkt mer här, vi håller fullständigt unisont med om de bifogade texterna från Gunnar och Robert.
Vårt mål är ett fiske för alla och ett fiske som även kommer finnas kvar för kommande generationer, så att våra barn och deras barn efter dom kommer kunna fiska på bättre bestånd än vi idag är förunnade.
Om vi är flugfiskare, spinnfiskare, metare eller vad vi nu bedriver för metod inom sportfisket är faktiskt helt ointressant men att man har förbud mot vissa beten det är tyvärr ett måste idag och ett bra tag framöver.

Här är några gamla fiskemetoder man använde förr men som idag är helt oförenliga med sportfiske och fiskevård.

Nätfiske, ryssja, not

Att fiska med nät, ryssja eller not gjorde man förr för att överleva. Att börja fiska med dessa metoder och utarma fisket gör alla till förlorare såväl nätfiskare, fisk, sportfiskare och alla ortens näringsidkare som förlorar stora intäkter p.g.a. att inga fisketurister kommer hit. Det är väldigt viktigt att se till att behålla våra ungdomar, som bedriver sportfiske, kvar på orten.

Att fiska med nät är inte nödvändigt och det är väl ett tveksamt nöje att några få personer ska nätfiska och rasera ett bra sportfiske och framför allt är det djurplågeri att ha en massa fisk som plågas hängande i nät ett dygn och sakta men säkert dör.

Slutord

De fiskeregler vi har idag innebär ett långsiktigt och hållbart sportfiske. Det gör att alla som bor på orten även de som inte fiskar får del i att ungdomar stannar kvar och vill bo kvar på orten. Att turister spenderar pengar i ortens affärer och restauranger. Det är idag ingen realitet men med bra fiskeförvaltning och regler kan vi snart nå dit. Vi är landets sydligaste lokal för harr i strömmande vatten, vi har bara 15 mil till Mälardalen och tusentals sportfiskare, ytterligare ett tiotal mil till ännu fler potentiella fisketurister. Exempel finns på många ställen norrut där man redan gjort vår resa med fiskevård och hållbara regler och numer har återfått sina fantastiska populationer med främst harr och öring och där blomstrar turismen och fisket men man fortsätter hålla hårt på de strikta regler med kvoterade fisken, begränsade uttag etc. just för att främja bestånden och bevara dom till kommande generationer och ge fler fiskare chansen att uppleva den stora glädjen att få fiska i vatten med fina bestånd av fisk.

För det är väl ändå inte meningen att fisket endast ska vara förunnat ett fåtal fiskare som roffar åt sig det som finns och sedan rycker på axlarna och ser det försvunna beståndet som ett jaha det var det.

Vi har nämnt det otaliga gånger och det nämns om och om igen överallt i fiskepress etc. att man idag inte behöver ha ett husbehovfiske och att vi idag har moderna fiskemetoder som är väldigt effektiva och som skulle utarma ett bestånd tämligen fort om det tilläts överallt att utan urskillning ta upp fisk.

Det är dags att låta oss som faktiskt jobbar mer eller mindre dagligen med dessa frågor att få sköta vårt långsiktiga arbete ostört utan att behöva försvara någonting så självklart som att vi värnar om livet i våra vatten ett bestånd som räcker åt alla i många generationer framåt. Ett bestånd för såväl ortsbefolkning som gästande turister, en symbios som gagnar alla och ger oss på landsbygden en potential att överleva på fisketurism och närliggande områden som gagnas av just detta.

Vi kan inte längre godta argumentation som:
"Vi vill fortsätta med maskmetet eftersom vi har gjort så sedan barnsben".  OK då visst, det är nostalgi. Men det som återigen fallerar är att den värld vi levde i som grabbar finns inte längre. Industriskogsbruket har tagit musten ur alltför många åar och bäckar, vi har försurningen, övergödningen etc. som tär på fiskbestånden. Nu är vi där igen och mässar om samma budskap men det känns tyvärr som att det aldrig går att trycka för mycket på de knapparna.
Det är som vanligt den ekologiska kunskapen som kraschar. Man kan liksom inte behålla en gammal sysselsättning bara för att det var mysigt som barn. Man måste hålla koll på "utvecklingen" också.

Micke Bergman
Göran Gustafsson och
Gunnar Westrin