Gagnef Fiske

Varför Blogga om fiske?

Ja varför inte? Om det kan hjälpa till att få fler fiskeintresserade så inte mig emot, ju fler som hittar vägen till fiskevattnet desto bättre för ju fler vi blir ju fler blir vi också som vill värna om våra vatten och kan sätta stopp för föroreningar, utbyggnad av vattenkraft där inga vandringsvägar görs etc. etc. Jag skulle kunna rabbla upp en massa FÖR men det räcker att säga att man är besatt helt enkelt. För något annat kan det inte handla om när man helt enkelt måste få blöta kroken åtminstone några gånger i veckan för att allt ska kännas riktigt bra.

Faktum är att det räcker allt som oftast med någon timme för at släcka den största törsten, sen är men igång redan dagen efter och vill ut igen. Så här har det inte alltid varit, det började när man som grabb var med farsan och metade abborre sen började man fiska själv och allt som oftast var det degmete efter mört och löja. Det var ett svårt fiske där fisken i 9 fall av 10 gick segrande ur bataljen eftersom kroken alltid var på tok för stor. När jag började upptäcka detta och sambandet med liten krok, tunn lina och fina avvägda flöten så öppnade sig en helt ny värld där plötsligt jag stod högst upp på stegen och vann 9 av 10 bataljer mot fisken. Det var det som gjorde att metet blev min självklara nummer ett metod. Men mete är ju inte allt inom fiske det finns oändligt med olika metoder och dom flesta är kul och jag vill ju prova och prova så det har blivit mycket grejer genom åren. När man sen i de sista tonåren klev på rock'n roll tåget så slutatde jag så gott som helt med fisket, det liksom bara blev så under många år stod spöna och samlade damm. Idag kan jag tycka det är synd att det blev så tänk vad mycket bra fiske man skulle ha haft under alla resor jorden runt som man gjort alla dessa år...

Men det är ingen idé at va bitter, nä fan bara att ta nya tag för när fiskeintresset på allvar blossade upp runt 2008-2009 så var det flugfiske som gällde till att börja med det var ett otroligt sug som växte sig starkare och starkare, sen kom metet tillbaka med en enorm styrka och så var man körd... Nu skulle jag väl säga att det är lite säsongsbetonat vår och höst är det flugfiske som gäller och sommar är det mete... 

Denna höst 2013 har dock varit exceptionellt flugfiske dominerad, jag har ju fördelen att bo 2 minuter från Fänforsens förföriska virvlar och fall och i år har det varit särdeles torrt i vädret så fiskeplatserna i forsen blir väldigt lättillgängliga. 2-3 pass i veckan har det blivit hittills och resultatet har varit riktigt bra ur mitt perspektiv med känning av fisk i varje pass och såväl landad öring som harr. Just nu känns flugfisket glödhett och som om det är det jag skulle kunn aägna mig åt enkom resten av mitt fiskeliv.. men då blir det ju ingen karp eller... Nästa sommar är det nya tag men min blogg lever och den kommer domineras av flugfiske en tid framöver.

Min bakgrund

Det finns metare och metare och så finns det metare…
Metet är den äldsta fiskeformen och sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden ända till den moderna tideräkningens början och säkert längre än så. Att tälja till sig ett spö av asp eller björk och helt enkelt knyta fast en lina, sätta på ett flöte och en krok är ju egentligen det enda som behövs och det var också så jag började min metereligion. I slutet av 60-talet när jag följde med farsan ut i värmlandsskogarna i jakten på det perfekta abborrmetet men aspspö, lina och rödvitt frigolit-flöte. Att det var just abborre tror jag inte hade spelat så tor roll, att få en fisk att dra ner flötet var det som fascinerade, och fortfarande gör. Jag minns än i dag fragment från någon tjärn i skogarna runt Tvärberg i Värmland då vi kunde stå och formligen bara dra tusenbröder ur det mörka vattnet, en fantastisk känsla man aldrig glömmer.
I samma tidsveva runt slutet av 60-talet - början av 70-talet var vi även till Åland på semester och där upplevde jag mitt första abborreldorado där stora borrar formligen slukade allt i sin väg. När masken tog slut satte vi på ögon från de stackare som vi redan lurat upp ur Östersjöns vatten och dom högglika vilt på dessa. Snacka om kannibaler! Jag var helt såld på fiske från dessa äventyr. Tack farsan!

Senare under 70-talets första hälft fortsatte metet efter abborrar i sjöar och tjärnar runt Torrbo utanför Smedjebacken, även smygfiske i småbäckar efter bäcköring var fantastiskt spännande även om fisken aldrig var större än 15-20 cm på sin höjd. Men med dessa aspspön eller i bästa fall bambuspön fick man så gott som aldrig någon löja eller mört på kroken, helt enkelt för att kroken var aldeles för stor.
Då upptäckte jag teleskopspön i glasfiber och att det fanns krok som var mycket mindre och flöten som var smäckra och dessutom fanns det sänken för att få flötet känsligt. Deg på vetemjöl och vatten hade man använt många gånger och nu kunde man verkligen satsa på löjor och annan småfisk på krokar i storlek 16, det var en revolution för en fisktokig som jag. Vad man fick spelade egentligen inte så stor roll bara det var fisk,

Detta utvecklade sig sedan till att göra egna flöten av sugrör och balsaträ som man limmade ihop med epoxy och målade, riktigt bra flöten som står sig än idag. Jag skulle tom vilja påstå att dom är svårslagna fortfarande, ett annat märke som var i ropet då i början av 80-talet när jag på allvar började mäska efter fisk var Rosoy som hade ett fint flöte för braxen och sutarfiske.
Mäskning var något nytt och magiskt som gjorde att man fick massor med fisk och dessutom kunde satsa på större mer spännande arter som braxen. Jag brukade använda en vanlig Gylle limpa eller Skogaholms limpa som jag skalade och smulade i en hink där jag sedan hackade ner mask i centimeterlånga stumpar och sedan blandade i vatten och gjorde lagom fasta mäskbolar av. Fungerade klockrent för braxen och gav mitt metande en helt ny dimension. Det blev en hel del mixtrande med olika kryddor och vitlök och vanlij i mäsket samt magots som superbete för mört och löja. Läste mycket i Svenskt Fiske och Fiskejournalen och speciellt artiklarna om mete var det som lockade. En art som man drömde om var Sutare. Men fanns det sutare runt Smedjebacken?
Svaret var JA!
I ludvika finns flera småsjöar med sutare och den vi satsade på var Östansbotjärn. Första passet gav mig och kompisen Tomas två var, vilken euforisk känsla det var att få sin första sutare, helt fantastiskt.
Det blev många kvällar där vid Östansbotjärn och en del sutare med för den delen.

Allt detta var under första hälften av 80-talet, sedan kom musiken in i mitt liv och andra intressen gjorde att fisket kom i skym undan...
Ända tills för några år sedan, då tog jag fram mina gamla grejer igen och blev pånyttfödd... eller såld...

Först tänkte jag inte bry mig om mete utan satsade all tid åt flugfiske som jag även testat på tidigare i ett par omgångar men aldrig riktigt blivit "hooked" på. Fiskade en del i olika vatten och var riktigt på bettet med flugfisket men sen provade jag på lite mete igen och så var det kört. Jag kan bara konstatera jag är en metare punkt slut. Om det sedan handlar om långspömete efter löja eller annan karpfisk eller predatormete allt är riktigt kul men som med allt annat finns det favoritmetoder även iniom metet och favoritfisk såklart.

Jag har stor Id och braxen som ett par favoriter liksom självklart även sutare, vilket det tyvärr inte finns sådär överdrivet många vatten inom Gagnefs kommun som hyser, men det finns även om jag hittills inte testat något av dom. Tillbaka till Id och Braxen, just Iden finns det gott om i Västerdalälven dessutom fin id, där en på ett kilo och uppåt inte alls är ovanlig. Man kan ta dom på flytande bröd vilket är fantastiskt spännande då man liksom vid torrflugefiske ser betet som pötsligt dras ner i en stor virvel av en mörk skugga eller om man står rätt så ser man fisken komma. Flytande bröd fungerar alltid men förr i sjöarna runt Smedjebacken så fanns ett bete som var riktigt giftigt, ostkrokar = ostbågar på rikssvenska, flyter riktigt bra och slukas med stor aptit av storid och stormört. Har testat detta flera gånger i älven utan att lyckas, frågan är varför? kanske bara fungerar i stilla vatten där ostkroken får ge ifrån sig ostdoften långsamt. Ost är ju något som iden älskar så det är inte alls konstigt att det fungerar med ostkrokar.

Utrustning och filosofi

Jag har inte snackat så mycket utrustning än så länge... tänkte gå igenom lite av detta nu, bara överskådligt eftersom denna del är en ren vetenskap som kräver åtskilliga artiklar för att täcka ens en liten del.

Det allra enklaste spartanska metet är det med vanligt teleskopspö = långspö, låmgspön finns i allt från glasfiber till avancerade kompositmaterial av kolfiber och annat avancerat hopkok i priser från någon hundring till tiotusen kronor beroende på längd och material och aktion = spöets böjlighet. Man fäster sedan med en knut linan i långspöet och sedan sätter man på ett lämpligt flöte några sänken så att flötet står rätt i vattnet och ger rätt känslighet samt sist och kanske viktigast av allt kroken. Hela vägen från spö till lina till flöte, sänke och krok finns en uppsjö av olika modeller och priser. En riktig tävlingsmetare eller hårdsatsande specimenmetare (en metare som satsar på en art och helst stor fisk av den arten) har utrustning för åtskilliga tusentals kronor som kräver åtskilliga timmars inlärning och tränig för att vara värt pengarna. Många, även fiskeintresserade, skulle kalla det vansinnigt nörderi att inforskaffa all denna utrustning. Så även jag.. åtminstone delvis, jag har så pass mycket att säkert många skulle kalla mig knäppgök men det är ändå som att jämföra en vanlig Svenssons bruksbil mot 4-5 rallybilar som proffsen använder.
Tillbaka till metet, långspömete kräver inte alls dyra grejer, för en 4-500 kr får du ett bra spö på 5-7m med lina och tackel = flöte, sänke och krok. Tom flera flöten och olika krokar bör rymmas inom denna budget. Sen behöver man egentligen bara ett par stövlar och lite bete för att komma igång. En Skogaholmslimpa och lite hackad mask till det och du har tagit ett stort kliv mot ditt första braxeneldorado

Några braxen och ett par idar från ett mete i juli förra året

Nästa steg är att skaffa sig ett så kallat keepnet på runt 3m. Ett keepnet är en lång fångstsump som man har fisken matt fått i under fisket, när man sedan är färdig kan man lugnt räkna alla glada fiskar och släppa tillbaka dom i plurret. För att släppa tillbaka dom ser jag som en hederssak oavsett om det handlar om mete eller någon annan form av fiske. Undantag put-and-take fiske eller om man är ute efter fisk att äta.
Detta med catch and release var någonting fullständigt främmande för mig när man var liten grabb och metade abborre, allt skulle upp och brytas nacken av så var det bara. Men så skaffade kag ett keepnet och när mit metande utvecklades föll det sig helt naturligt att alltid släppa tillbaka all fisk. Braxen tror jag t.ex. att jag på sin höjd tvingats avliva en eller ett par individer hela mitt liv, sutare har jag inte behövt avliva en endaste, lika gäller ruda. Att släppa tillbaka en fisk som man ändå inte äter är ju en självklarhet och för mig ger det en tillfredsställande känsla att veta att fisken får chansen att växa till sig och at man kan få den fler gånger.

Har inför årets säsong införskaffat ett så kallat quivertip spö, ett spö med utbytbara olika känsliga toppsektioner som byts ut för olika situationer och betesvikter och beroende på hur vattnet rör sig. Dessa spön är bottenmetespön och toppen utgör nappindikator. Rullen är en så kallad baitrunner rulle där man kan frikoppla spolen så fisken kan rusa lite utan att känna onödigt motstånd och spotta ut betet innan man gör mothugg. Perfekt funktion för många olika situationer, inte minst predatormete efter abborre och gädda liksom karpmete och annan större karpfisk som id och braxen. Har prvat grejerna en vönda men det var så blåsigt att nappindikationen hela tiden stördes av vinden. Det gav endast ett par idar i halvkilos och kilosklassen, surt med tanke på att 5kg torrmäsk ödslades bort.

Direkt efter den turen kändes det rätt trist men med tanke på omständigheterna så gick det ok och jag vet att fisken finns där efter att vid flera tillfällen under förra sommaren hafti riktigt fina id och braxen meten. Då med endast långspö i utrustning tappade jag alla de stora och jag menar riktiga dasslock till braxnar, säkert runt 3kg kanske någon större också. Sommarens mete blir superspännande med flera olika vatten att utforska i kommunen. Ska ta en femma på braxen, ruda, sutare, id och karp!

Karpnörderi i Dalom

Karpen har ända sedan man läste om den i början av 80-talet varit något av en magisk fisk. Den är stor, riktigt stor och ser så urstark ut att den skulle kunna sprängas när som helst. Dessutom är en fjällkarp fantastiskt vacker och ståtlig. Se bara den här sköningen på 2-3 kg som vi satte ut i vårt karpvatten förra veckan, den 9 juni. Jag nämner inget namn här eftersom fisket inte kommer att öppnas denna sommar. Vi vill låta våra vänner växa till sig och bli mer hemmastadda innan vi tillåter ett reglerat catch and release fiske efter skönheterna.

Jag med en vacker fjällkarp på 2-3 kg som numer är en Dalakarp.

Det andra större inköpet är ett riktigt karpspö med tillhörande baitrunner rulle ,ett Jaxon XT Pro Carp på 2,75lbs aktion, rullen är en rejäl Cormoran fullmatad med 0,35mm lina på en spolen och flätlina på den andra. Karpspö i Dalarna, japp för i år har det faktiskt tillkommit ett par nya vatten och redan i sommar kommer jag att provfiska åtminstone det ena av dom. Karpspöt fungerar dessutom utmärkt vid mete efter riktigt grov gädda, det ska jag givetvis testa. Eftersom karpmete ofta försiggår under dygnets mörkare timmar har jag även skaffat ett napplarm till spöt. Spöhållare måste man också ha såklart och tillhörande så kallade banksticks som helt enkelt är stativ för spöhållarna som har universalgänga och fungerar för en rad olika tillbehör som keepnet, spöhållare, betesstativ, kamera paraply mm.

Metet är verkligen prylgalningarnas mekka men jag antar att allt fiske innebär i princip prylar in absurdum om man så vill. Är man en hängiven fiskare så vill man uppleva fisket ännu intensivare man ökar kraven på sina egna fångster precis på samma sätt som en idrottsman ställer högre och högre krav på sina idrottsliga prestationer. Ett bra sätt att nå dit är naturligtvis att fiska fiska fiska och att skaffa en utrustning som ger ett bättre verktyg att nå dit man vill. Det kan vara att kunna kasta längre med spinnspöt eller flugspöt, eller att få mer kontroll på sitt mettackel så man känner eller ser minsta nosning på betet. Ni hajar vd jag menar...

Tillbaka till karpfiske, jag har ju haft grejerna mer eller mindre på hyllan sedan mitten/slutet på 80-talet när andra intressen kom emellan och fiskeintresset blev något i skymundan. När jag grävde fram intresset igen för drygt två år sedan var det flugfiske som fascinerade igen, en metod som innebär det allra enklaste i fisket nämligen att med hjälp av ett spö få ut en insektsimitation till fiskens ståndplatser och sedan lura den att hugga. Jag skaffade helt nya grejer eftersom allt gammalt delsa var just gammmalt och dessutom odugligt till stora delar. Jag kommer så väl ihåg den frossa jag hade när första turen äntligen kom, jag stog vid Glasögontjärn och kastade för första gången sedan 1990 en fluga. Wow vilken känsla, det var verkligen magiskt och så efter några kast såg jag bågen ta min fluga och så var det fihgt i några minuter tiolls den släppte...eller slet av flugan.. tomhet men ändå helt uppfylld av revasch lusta. Hela sommmaren ägnades så gott som uteslutet åt flugfiske med undantag för några flytbrödsmeten efter stor-id som jag faktiskt redan gjort sporadiskt även innan fiskeintresset vaknade till liv på allvar igen.

Det blev både båge och till slut även harr, en magisk fisk som jag aldrig tidigare hade fått. Inte konstigt eftersom man är uppväxt i Smedjebacken som ju inte är känt för några harrvatten. Förra året fortsatte flugfiskandet och jag lyckades tyvärr missa den bästa vulgatakläckningen men fortsatte jakten på båge. Nu började meteintresset vakna till liv igen, Braxenmete skullde det bli och jag skaffade lite mäsk och förmäskade en meteplats, eller swim som det heter på metspråk. Förmäskning alltså dagen innan och sedan mäskning dagen-D och mete med majs som krokbete. Klockrent!
Id och braxen var som tokiga och jag med :) däremot var även knotten totalt vansinnig vilket förstörde en del av glädjen. Detta gav rejält blodad tand och metfebern har sedan dess aldrig svikit. Plptsligt började man snegla på artiklar om karpmete i tidingar och på internet som är en formidable plats för den fiskelitteraturintresserade. Jag blev så fascinerad av denna stora och pompiga fisk att jag för att kunna få ännu mer information gick med i Svenska Karpklubben. Skaffade en del metegrejer men karointresset var nu rejält väckt och tanken på ett eget karpvatten växte stark. Efter många funderingar och grubbblerier kring vilket vatten häromkring som skulle passa så kontaktade jag Elis Langemar, ordf. Gagnef-Mockfjärds Fvo och Petter Eriksson i Gagnef som fiskar efter allt i specimenväg. Bägge två tände på idén, Petter som fiskare och Elis som både fiskare, inte efter karp, och öppensinnig.
Smått otroligt att efter någon månads nyväckt intresse ha lyckats gå ända till beslut om att skapa eget karpvatten, det är tur att fiskare är ett så säreget och vidsynt släkte. Alla kontakter med markägare och länsstyrelsen för tillstånd att sätta ut karp togs och redan i början hade jag kontaktat Aneboda Fiskodling som är den enda godkända karpodlaren i Sverige. Nu var racet i full gång.Under vinterhalvåret läste jag en bok "Svenskt Karpfiske" frpn 90-taket nån gång, gammal men kanske just därför så kalasbra. Det var liksom innan karpfisket etablerats så mycket i Sverige och han skriver med en riktigt bra berättarkonst. Får ni tag på boken så läs den!... om ni är karpintresserade vill säga.

Att skaffa eget karpvatten är den största grejen som jag ser det, det ä liksom inte bara fisket efter den utan att få skapa ett biologiskt nytt livi en sjö, en ny art som ger vattnet ytterligare en dimension och föhoppningar om ett riktigt bra karpfiske. I Sverige kan det vara svårt att hitta några bra vatten, därför åker många entusiaster söderut mot Frankrike och Spanien eller Bulgarien och Kroatien. I Ryssland vid Volgadeltat finns fantastiskt med Karp liksom nämnt i Spanien och floden Ebro, ett av världens bästa vatten för karp och stor mal. Jag håller mig hemmmavid och hoppas få lära mig karpfiske här, sen skulle det inte vara fel att dra ner mot Ebro och testa riktigt karpfiske...

Jag struntar i att göra några djupare analyser och utlägg om utrustningen å jag beskriver kortfattat vad som behövs vid karpfiske:

1. Styvt kastspö (karpspö) med aktion på 2,75 lbs
2. Rulle med baitrunnerfunktion och 300m 0,35 lina eller flätlina
3. Spöhållare med klykor eller en så kallad rod-pod för flera spön samtidigt, vilket är mycket vanligt blannd karpfiskare, skulle viljja påstå att det är ungefär lika vanligt att en karpfiskare har minst tre spön som att en golfare har flera klubbor.
4. Tackel med en riktig karprigg och en krok i storlek 2 - 6 beroende på vilken storlek på karp man är ute efter = storlek på betet. Karpriggar är en hel vetenskap in absurdum, som de lfesta Anglosaxiska uppfiningar. Hyllmeter med böcker avvhandlar ämnet liksom åtskilliga timmar med film.
5. Bete fins i en mängd varianter som majs, fodermajs, boilies som är en degboll fylld av olika ingredienser som ska attrahera karpen och som grud används ägg sedan rullas allt till små bollar i 12-26mm storlek. Bollarna kokas (därav namnet boilies) sedan när de är färdiga torkas de och fryses in eller använd direkt. Boilies har slagit igenom helt i karpmetet men även stor sutare och braxen gillar boilies. De hårda bollarna håller konsistensen länge i vattnet och hindrar dessutom partyförstörare som mört, småsutare och braxen från att ta betet.
6. Massor av mäsk = fodermajs, boilies eller annat som lockar karpen. Vid seriöst karpmete spenderas tusentals kronor på mäsk.
7. Nappindikator, helst elektronisk.
8. Karpsäck att förvara karpen i tills det blir just om man vill fota den inan den släpps tillbaka.
9. Avkrokningsmatta att lägga karpen på så den inte skadas när man tar ur kroken.
10. Våg och vågnät att väga karpen i.

Jag har säkert missat något men ni ser att det rörsig om grejer och åter grejer.

En annan sida är all tid vid fiskeplatsen som krävs och det mesta nattetid, Detta har gett karpfisket yttreligare grejer att ta med, et tält, eller bivvi, sovsäck, stol mm mm. Man ska ha ett bekvämt fiske med övernattningsmöjligheter i november.. hajar ni?

Ni kan läsa mer om karpprojektet på en annan sida som jag kommer avslöja senare. Är man en hängiven metare så kan man kontakta mig för mer info.

Epilog

Nu kanske ni förstår eller inte varför fiske betyder så mycket för mig... Har jag några drömfiskar?
Självklart! Här är några firrar jag sätter högt upp på min lista av hitills ofångade:

Karp

Storharr 1kg +

Storöring 3-4kg +

Storabborre 1kg +

Gädda 10kg+ på spinnspö eller kastmetspö (ej trolling)

Stor Sutare 3kg +

Stor Mört 1kg +

Braxen 4kg +

Id 3kg +

Steelhead

Regnbåge 3kg + ej broilerfisk

Lax 

Stör

.....

Listan kan göras lång... men dessa skulle man ju inte må illa av att få landa.

Skitfiske!