Gagnef Fiske

Han bor i Hallstahammar i Västmanland, är 38 år gammal och har en stor drivkraft att lyckas fånga den fisk han ger sig an. Han är frilansskribent för fiskemagasinet Fiske-Feber och har varit skribent för Fiskejournalen, är utbildad pedagog, biolog och har nyligen gett ut sin första bok, Storgäddor & Monstermalar. En lyckad debut som sätter fiskesuget på svåra prov.

Han driver dessutom Metebolaget som förutom att det är en ytterst välsorterad fiskebutik för metefantaster och specimenjägare överhuvudtaget även är ett fisketeam bestående av meriterande specimenjägare.

Om sina egna fiskemeriter säger han:
Jag har fångat många stora fiskar men ser det inte som meriter så. För mig är fisket ingen karriär och jag skriver inte ihop något CV med mina fångster. Visserligen har jag ju – som du nämner nedtill – skrivit en bok om en del av mina fångster. Men det är på ett annat sätt. Jag tror man ska undvika att prestera inom fisket. Vi har så mycket prestationskrav på oss ändå; på jobbet, i hemmet, med barnen. Det finns ingen som jag behöver bevisa något för. Inte ens mig själv. Jag fiskar för att det är roligt.

Vilket är ditt första fiskeminne?
Jag minns när jag och brorsan som grabbar metade vitfisk och gädda vid stugan som ligger vid Storsjön i Sandviken. Mest häftigt tyckte jag det var när braxnarna och gäddorna nappade. Även om braxarna inte var så stora så var dom gigantiska i förhållande till mörtarna och sarvarna. Och vad är egentligen mer häftigt än när ett gäddflöte dyker och när man kan följa dess rörelser strax under ytan? 

Varför blev du intresserad av fiske?
Säkert mycket beroende ovanstående. Det var väl en aktivitet som andra. I och med att många höll på med fiske, så blev det naturligt att man fick ta del av det. Det är väl kanske en stor skillnad jämfört med idag.

Varför blev det just mete som du fastnade mest för?
En orsak var nog att jag satte alla dyra drag i bottnarna. Som grabb var det ju fullständigt knäckande att bli av med ett atomdrag eller en mörrumspinnare. Dessutom nappade det ju på mete, vilket det sällan gjorde när man kastade efter gädda.

Vad är det viktigaste/bästa med fiske, tycker du?
Det har varit olika under olika skeenden i livet. Numer, sedan jag blivit förälder och fått distans till den tiden i livet då jag hårdkörde för de mest storvuxna exemplaren, så är det att komma och ut och få njuta, slappna av och ladda batterierna. Just nu är inte fångsterna det allra viktigaste.

John med två superrudor.

Vilket är ditt starkaste fiskeminne?
Jag är otroligt glad för att jag fick prova att karpfiska i Storedamm och Mölledammen utanför Perstorp i mitten av 1990-talet när jag var ”helt inne” i specimenfisket och då jag var sanslöst karpfrälst. Det är jag visserligen fortfarande, men det går inte att jämföra. När man är i 20-årsåldern så tror jag upplevelserna många gånger blir så mycket starkare än senare i livet. Jag minns hur jag nästan satt och skakade i bilen och var nervös i Jan Wendts vardagsrum inför fisket.

Drömfisk/ar?
Förr handlade drömfiskar mycket om vikt och gram. I dag handlar det för mig mer om upplevelser. Inte minst har jag blivit mycket mer intresserad av att ta större fisk i mina hemmatrakter. Jag värderar sådana fiskar högre numer. Därmed inte sagt att jag inte gärna reser för fisket. Vatten som jag varit mycket i under årens lopp – som Svartån i Östergötland – reser jag gärna till. Jag tycker om att ta fiskar på platser som jag har en relation till.

Vilken är din favoritart och varför?
Karpen är nog min största favorit. Jag tycker att den är otroligt spännande som sportfisk. I våra svenska vatten, där dem inte kryllar i antal, är fisket ofta nyckfullt och jag lär mig massor fortfarande trots att jag fiskat karp i 20 år nu. Jag gillar verkligen också att fiska i mindre åar. Färnan är en favorit. Det är så brutalt och så ögonblickligt. Att gäddmeta i små intima vatten är en annan favorit. 

Ditt bästa fisketips?
Jag tror att man får ut mest av sitt fiske om man lyssnar till sitt inre och inte aktivt anstränger sig för att skapa sig en karriär inom fisket. Jag tycker mig se att dem som tar fisket som en avkoppling just från vardagslivet – jobbet, familjen, förpliktelser – är dem som får ut mest glädje ur sitt fiske. Och som därmed mår bäst. Det är många under årens lopp som helt klivit av för att dem inte orkar med den stress och press dem sätter på sig själva för att prestera. Min syn är att fiske inte alls handlar om prestationer – tvärtom – är det någonstans vi inte ska behöva prestera så är det väl när vi får lite egentid.

John med en av favoritarterna, karpen Bigge, från ett mellansvenskt vatten.

Vilken är den fisk du värdesätter mest som du fångat och varför?
Kanske är det min största karp på 18,4 från Perstorp. Jag var så sjukt glad när jag fick den att minnena fortfarande är tämligen starka fast det har gått mer än 15 år sedan dess. På senare är det en sommarfärna på nästan 2,8 kilo från ett helt nytt ställe i mina hemmatrakter. Det var produkten av 5 års letande.

Bästa fiskeplatsen i Sverige och varför?
Jag vet faktiskt inte. Det skulle vara någon helt okänd karpfisk med stora, vackra spegel- och fjällkarpar i en väldigt vacker miljö. En plats där jag i lugn och ro kunde lära mig fisket och utforska beståndet själv.

Drömfiskeresa om du fick välja?
Som grabb drömde jag om att fiska karp i någon sjö intill ett majsfält, som i Spanien eller USA. Jag fantiserade om hur hämtade majskolvar på fälten och använde dem för mitt fiske och att karparna frossade i majsen. Nu för tiden har jag inte så stora drömmar så. Det är klart jag vill upplevelse platser som jag aldrig kommer att komma till. Jag reser gärna till England och metar barb.

John med en engelsk barb av fin kaliber, en garanterad fighter ut i fenspetsarna.

Vilken fiskemetod är din favorit förutom metet eller kanske även inom metet?
Jag tycker om flötmete och jag tycker om quiverfiske och jag tycker även om att sitta bakom larmen. Den största tjusningen för mig ligger nog just i variationen. Det är variationen som är motorn tror jag. Att jag alltid vill gå vidare och att jag saknar något jag inte gjort på länge. Just nu längtar jag till att åka ut och quivermeta. Det är så roligt!.

Vad ska man prioritera först i utrustningsväg om man som nybörjare vill börja fiska?
Bra krok, bra lina och bra beten. Däromkring naturligtvis allt annat som behövs för att landa fisken; som flöten, sänken, ett spö som gör jobbet. En håv. Fångar man fisk blir det kul. Blir det kul kommer man att fortsätta. Dyra fisketält, sängar och avancerande nappalarm fångar ingen fisk. Det kan man investera i litet senare.

 
Frv: 1. John och Lennart Brännström med en av Rögle dammars gigantisa braxnar. 2. John med fin gös.
(Klicka på bilderna för att förstora dom)

Hur viktigt är fiske för dig?
Det är jätteviktigt. Fisket är en del av mig och jag tror inte jag skulle vara så harmonisk utan det.

Hur ofta fiskar du?
Så litet som jag fiskade under 2011 har jag aldrig gjort i vuxen ålder. Orsaken till det är att jag har jobbat riktigt mycket. Arbetet med att starta och utveckla Metebolaget har varit tidskrävande. Men också mycket roligt. Samtidigt har jag uppskattat varje minut jag fiskat i år. Det blir nog så, det man inte har för givet uppskattar man mycket.

Vad har du på gång just nu på fiskefronten?
Jag ska quivermeta en del färna. Sen vill jag ut och meta gädda.

John med en drömfärna.

Till sist:

Du har ju skrivit en hel del artiklar för Fiskejournalen och nyss gett ut en bok där du skildrar din jakt på sveriges största fiskar, du driver en webbsite om fiske med massor av artiklar, tävlingar och en
fullsmockad meteshop. Utöver detta fiskar du ofta, hur fixar man allt detta och samtidigt en familj med små barn?
Jag har en otrolig drivkraft och jag kan vara otroligt effektiv. Jag kan välja bort TV-program och dötid och vara produktiv. Men man fixar inte ett högt tempo under lång, lång tid. Det går bra ett tag. Men kropp och själ tar stryk och man måste stanna upp och lyssna. För att må bra långsiktigt måste man ha en bra balans mellan arbete, familj och egentid (som fiske). Det är bara när det är balans i det som man kan må mycket bra. 

Det är heller ingen uppoffring för mig att vara med barnen istället för att sitta bakom spöna. Tiden går fort, barnen växer på sig och vips en dag så bor dom inte hemma längre. Braxnarna, karparna däremot, de finns kvar och om jag får längta, hur kul kommer det inte att vara att hårdköra som fan när jag är 60 bast?

Mer info: 
Metebolaget - Johns företag där man hittar det mesta inom mete och dessutom mycket information om man vill lära sig mer.