Jag fick förfrågan av Micke efter en sammanstötning vid Käringforsen i december.
Jag heter Jo Hausel och härstammar från Torrbo utanför Smedjebacken men har bott i Ludvika sen tidigt 90:tal.
Är från start barndomsvän med ovan nämnda person och har haft ett ganska långt uppehåll i fisket förutom spontana utflykter till put & take vatten under 90:talet.
Jag brinner väl mest för flugfiske numer, efter att ha besökt Norge och dess fantastiska vyer och vattendrag så insåg man tidigt att mete och spinnfiske inte var det optimala så då fick man vackert ta till sig en ny fiskemetod, jag hade sen tidigare upplevt fiske med fluga som något krångligt och omständigt.
Men väl hemkommen efter en Norgetripp så gjordes slag i saken, jag läste en hel del artiklar,skaffade en enkel basutrustning ala 5/6 spö och flytlina, samtidigt så verkade det kul att binda egna flugor så första vintern tillbringades framför bindstädet.
Första året så fiskades det en hel del, dock helt utan framgång, så jag tog igen dom uteblivna huggen med att ta båten och fiska gädda istället.
Det var först 2012 allt lossnade, efter att ha gått en kastkurs med Drugge så släppte det mesta.
Redan första turen efter det fick jag min första öring och jag var fast på riktigt, tjusningen med att få drilla en fin öring på hyfsat lätt utrustning är ju vansinnigt roligt och att dessutom ta på torrfluga och se hur den gick upp och tog den vid ytan var en sån succé.
Jag antar att många med mej inte bara ser till fisket utan att vara ensam en morgon vid vattnet när tystnaden är total och man kan sitta förtrollad och titta efter fisk är halva upplevelsen,och får jag inte fisk så uppväger det oftast om jag fiskat väl (fast jag ska tillägga att det har blivit MÅNGA usla bakkast och dom antalet svordomar som väst mellan tänderna många när man trasslat in sig i något uselt buskage)
Men,just nu är det roligt på riktigt att fiska, jag är naturligtvis medioker att kasta men jag får ut flugorna så jag är nöjd och fisken uteblir inte längre.
Åter till rubriken då.
Jag har hela 2012 önskat att få harr på kroken, otaliga besök i Käringforsen ( som jag f ö håller som det mångsidigaste vattnet i min närhet), Fänforsen och en hel del vatten med omnejd.
Den narras fortfarande och jag har det som min uppgift att snarast kroka en med bravur.
Öringen har dock gått bättre och med en fin fisk redan före nyår i ett vintrigt käringforsen och kommande helg så fick jag 3 fina öringar i det nedre avsnittet på samma sträcka, dock var den sista turen inte helt friktionsfri utan dubbla spön och islösare var ett faktum var 5 kast( delvis för att jag behöver något mer kast än bra kastare ) spööglorna isade igen och min streamer såg ut som en isbit från buttericks.
Ett vinnande koncept iaf för mig sista veckorna har varit med en oförtyngd Muddler minnow med en aning rött i samt silvertinsel(krokstorlek 10) , provfiske med förtyngd nymf var helt resultatlös denna årstid vilket dock varit en framgång under hösten.
Dock nappade det endast när solen kikade fram, det kan vara en slump men det var väldigt markant.
Jag återkommer förhoppningsvis med någon skröna och bilder på harr men tills dess så får ni nöja er med några bilder tagna från sista turen uppe i Käringsforsen i lördags.
Ovan: Mustard kommer rakt från Maltas bakgator och är en sann öringsspårare
Nedan : spöböj och sann kärlek